Hur skulle det vara att vara vän med sin tallrik?

Ett av de mest omtalade och hetaste ämnen som cirkulerar inom oss och runt oss idag är våran relation till mat. Vad vi ska äta, hur mycket vi ska äta och på vilket sätt vi ska lyckas äta rätt. Jag tycker att hela den här cirkusen bara generarar till en sak och det är ohälsa och ångest.

För måste det vara så att det ena utesluter det andra genom antingen - eller tänket?

Jag tror inte det finns en enda människa idag som inte ställer sig frågan eller värderar sig själv minst en gång om dagen utifrån sin mat som duktig, värd, misslyckad, lyckad, nyttig, på banan igen, dålig eller bara totalt urusel.

Men hur kan man göra så att man får en syntes i det hela? dvs hur hittar man en balans mellan det man anser är onyttigt, näringsfattigt, ohälsosamt och det som man istället anser nyttigt, näringsrikt och hälsosamt. Ofast drar vi allt till sin spets, antingen äter vi från den ena sidan och känner oss jätte duktig och hälsosama eller så tar vi oss ätardagar eller det här är jag värd dagar och bara äter allt vi anser är förbjudet. 

Det här leder oftast bara till ett enda kaos inom oss, både i kroppen och knoppen.

Jag tänker mig så här istället;

Vi börjar med att skapa två tallrikar.

Tallrik nummer ett kallas den förbjudna, och på den ska du nu servera en middag som innehåller det du tycker om men anser vara förbjudet. 

Tallrik nummer två kallas den perfekta och på denna serverar du det som du anser vara det oförbjudna och nyttiga.

Nu har du alltså två tallrikar framför dig som båda innehåller en middag du själv valt, tycker om och känner smak för. Dessa tallrikar är dina teser och antiteser, dvs varandras motsateser i sin ytterkant. 

Det intressanta är att dom båda tallrikarna representerar dig lika mycket utan någon värdering.

Nu tänker jag att vi från dessa två  bildar en tredje tallrik, den som får bli våran syntes, symbolen för balans och jämnvikt utan några värderingar.

Ta nu lite från varje tallrik och lägg på den tredje , genom detta skapar du  din egna personliga tallriksmodell.

Genom att göra så här tror jag att vi skapar ett mer avslappnat och långsiktigt förhållningssätt till våra matvanor, kroppar och vår livsstil. Det i sin tur leder också till en mindre fixering och ångest kring mat, eftersom vi inte behöver slåss, känna skuld och förvirring. Vi ger oss själva utrymme att vara oss själva där vi både tar ansvar och samtidigt låter lust och njutelse få knytas samman och förenas i en sund livsstil. Maten blir en del av vårat liv som något naturligt och varierat men där vi inte kastas mellan två ytterligheter hela tiden.

För mig har det här varit en väg för att hitta ett fungerande liv kring mat utan att det ska behöva ta upp hela min vakna tid och ändå aldrig kännas tillräcklig.

Jag tror på mindre fixering och mer tillit.

Jag vill uppnå mindre ångest och mer balans.

Jag vill jobba emot att känna och möta mina behov.